Låt fler i gymnasiesärskolan samläsa med gymnasiet

Många elever i gymnasiesärskolan får inte samma chans som andra gymnasieelever att lära sig och utvecklas så långt som möjligt, trots att den rätten ges i skollagen. Det kan få stora konsekvenser för de som drabbas. De elever som våra organisationer företräder måste också få möjlighet att utvecklas så långt som möjligt under sin skolgång.

Samtliga elever i Sverige har enligt skollagen rätt till en likvärdig utbildning som främjar utveckling och lärande. Utbildningen ska ta hänsyn till elevers olika behov och ge dem stöd och stimulans för att utvecklas så långt som möjligt. För vissa elever i gymnasiesärskolan är s.k. samläsning det bästa sättet för att utvecklas och lära sig, där elever från gymnasiesärskolan läser tillsammans med elever från gymnasieskolan.

I regleringsbrevet för 2017 gav Utbildningsdepartementet Skolverket i uppdrag att kartlägga undervisningen i samtliga gymnasiesärskolor som erbjuder samläsning med gymnasieskolan. Drygt ett år senare släpptes rapporten ”I mötet mellan gymnasiesärskolan och gymnasieskolan”. Där konstateras att samläsning kan innebära att elever i gymnasiesärskolan får pedagogiska och sociala utmaningar som de inte möter i gymnasiesärskolan, och som i förlängningen förbereder dem bättre för ett arbete efter utbildningen. Samläsningen är även utvecklande för eleverna i gymnasieskolan. Samma rapport visar att enbart fyra av tio gymnasiesärskolor erbjuder samläsning. Det rör sig om mindre än 1% av eleverna i gymnasiesärskolan enligt Skolverkets statistik från 2016. Rapporten visar att det finns en stor osäkerhet bland lärare och rektorer om vad som gäller vid samläsning. Flera lärare saknar även kompetens i att undervisa från två kursplaner parallellt.

Ett betydande hinder är att gymnasieskolorna ofta ligger långt ifrån varandra. Det sker en ökad segregering idag till följd av att många gymnasiesärskolor rent geografiskt flyttas längre bort från gymnasieskolorna. Ett annat betydande hinder är det faktum att flera lärare och rektorer inte vet vad som gäller vid samläsning. Felet ligger inte hos dem, utan är ett symtom på bristfällig information och otydliga regelverk. I Skolverkets rapport vittnar flera lärare om att de aldrig ens träffat en elev från gymnasiesärskolan. Okunskapen och osäkerheten bidrar till att många avstår från att erbjuda samläsning, vilket i första hand drabbar eleverna. I förlängningen ställer det höga krav på att elever och anhöriga själva är införstådda i sina rättigheter, samt är kapabla att kräva det de har rätt till. Vår ståndpunkt är att dessa krav inte är rimliga, det strider mot den likvärdiga skolan.

Skolverket föreslår att samläsning i gymnasiet ska regleras i skollagen och att lärare och rektorer bör informeras om möjligheterna med samläsning. Förslagen är bra – men långt ifrån tillräckliga. Det behövs ordentliga satsningar för att fler än 1% av eleverna i gymnasiesärskolan ska få chansen att samläsa.

Skolan måste bli likvärdig ochdå behöver alla elever få möta pedagogiska och sociala utmaningar, som förbereder dem för de utmaningar som väntar efter skoltiden. Att så många elever inte får chans att utvecklas till sin fulla potential är inte värdigt den svenska skolan 2018. Samläsning är inte lösningen på alla skolans utmaningar, men är ett steg i rätt riktning för de elever som kan och vill. Nu vill vi att Utbildningsdepartementet tar fortsatt ansvar för denna viktiga fråga genom att:

• -Reglera samläsning i gymnasiet genom skollagen.
• -Ansvara för att strukturella hinder för samläsning undanröjs.
• -Genomföra informations- och utbildningssatsningar för lärare och rektorer om samläsning.
• -Ge lärare verktyg för att undervisa i olika kursplaner parallellt.
• -Ge elever och anhöriga information om rättigheter och möjligheter under skolgången.

Thomas Jansson, förbundsordförande Riksförbundet FUB

Zarah Melander, ombudsman Riksförbundet FUB

Anne Lönnermark, förbundsordförande Autism och Aspergerförbundet

Veronica Magnusson Hallberg, ordförande Svenska Downföreningen