Reportage om hur Rocka sockorna spreds hela vägen till Kenya

Barnen på Gustafs barnhem i den kenyanska staden Kimilili rockar sockorna till Rocka sockorna-sången i mars 2017. 

Gustaf Björklund, som gett barnhemmet sitt namn, har tillsammans med sin pappa Erik betytt mycket för utvecklingen i staden, genom sitt mångåriga arbete i Svenska Mount Elgonföreningen.

Luften är fylld av förväntan när Gustaf riggar högtalarna. Barnen väntar ivrigt på vad som ska hända. Gustaf tar fram olika strumpor i glada färger och mönster och delar ut till alla. De gör sig redo och Gustaf kör igång musiken från sin iPad. Sedan är det bara att rocka loss!
”Rocka rocka sockorna, rock-a socka-an!”

Det har gått 15 år sedan den dagen Gustaf först kom till Kimilili i Kenya och vände upp och ner på stadens uppfattning om ett och annat. Mannen, som gett barnhemmet dess namn, har i år fyllt 30 år, men historien om honom tar sin början redan innan hans födelse.

Erbjöds att lämna bort sonen

I september 1986 insjuknade Eriks pappa hastigt. Hans namn var Gustaf. Erik besökte honom på sjukhuset och förstod att fadern inte hade långt kvar i livet. Erik berättade att de väntade sitt femte barn och frågade:

”Om det blir en pojke, får han heta Gustaf då ? ”.
Svaret gavs som ett svagt leende och en tår i ögonvrån.

Fyra månader senare, i januari 1987 föddes lille Gustaf och visade sig ha en extra kromosom. Familjen, som inte hade någon tidigare relation till Downs syndrom, fick i samband med samtalen på BB informationen ”Vi kan ta hand om honom, om ni vill” från sjukhuspersonalen.
Erik och hans fru Gull, som först kände sorg över diagnosbeskedet, tvekade aldrig:

”Det var helt självklart för oss att Gustaf, vår pojk, skulle växa upp på bästa sätt och det var tillsammans med oss och sina syskon i det gamla skolhuset i Axhult utanför Kisa.”

Gustaf 6 månader

Ungefär vid samma tidpunkt började Iréne Johanssons arbete med Karlstadmodellen, som är en språkträningsmodell, att ta fart och få spridning. Familjen Björklund anammade modellen och började tidigt med tecken som komplement till talet (vilket kallas TAKK – Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation) och för Gustaf har det haft stor betydelse. Idag använder han inte tecken längre, men under uppväxten tecknade han mycket och fick god draghjälp av lillasystern som föddes två år efter Gustaf och snabbt lärde sig teckna.Gustaf med lillasyster Linnea

Gustaf växte upp på familjens gård med hästar, får och höns och hjälpte till att ta hand om djuren under uppväxten. Idag har han egen lägenhet i Kisa där hans jobb på ett kafé också finns. Men han tar gärna mopeden till gården och hjälper till, eftersom han tycker mycket om djuren och att arbeta med kroppen. Under skoltiden gick han i vanliga grundskolan i Kisa, med så kallad inkluderad undervisning, under hela låg- och mellanstadiet och när det blev dags för högstadiet och gymnasiet fick det bli på särskolor i Linköping. På väg till jobbet i Kisa, från föräldrahemmet i Axberg

Gustafs pappa Erik har en bakgrund som lärare och har sedan 80-talet varit engagerad i Svenska Mount Elgonföreningen. I Kenya har föreningen gett kvinnogrupper hjälp med att starta olika verksamheter som vattenbrunnar, trädplantering, fruktodling, biodling, kycklinguppfödning m.m. Under åren har olika projekt genomförts, bland annat inrättades ett informationscenter med områdets första offentliga bibliotek. Bland annat har högstadieskolan i Kisaen årlig insamling till föreningens verksamheter. En del av pengarna har gått till skolor i området så att de har kunnat lägga golv, köpa böcker och bänkar.

Under sina första resor och projekt i Kenya såg Erik aldrig några barn med funktionsnedsättningar.

”De fanns inte. De var inte med i samhället. Såklart visste vi att de fanns någonstans, men vi såg dem aldrig. De var undangömda.”

Men detta skulle snart komma att förändras.

Gustaf – stjärngossen som blev ett begrepp

Det var under högstadietiden, när Gustaf var 15 år, som han tillsammans med fyra andra ungdomar från Sverige begav sig till Kenya. Året var 2002 och med pengar från SIDA arrangerade ett studieförbund ett ungdomsutbyte mellan olika kulturer under namnet ”Ungdomar för fred”, för att ungdomar skulle kunna mötas och skapa förståelse för varandras livssituationer och kulturer.

Ungdomarna drog med sig svenska folkdräkter och Luciautstyrsel. De arrangerade Luciatåg och Gustaf var stjärngosse. 

Publiken stirrade på denna stjärngosse! Många visste inte ens att det fanns människor som han i Europa. En del sa till och med:

”Kan en sådan som han ut och resa i världen?!”

Intresset var enormt. Gustaf hade gått i skolan tillsammans med andra barn. Han hade varit med som en självklar del av samhället och besökte Kenya som en ungdom bland andra ungdomar. Som om han vore helt ”vanlig”! Detta blev en slags aha-upplevelse och upprinnelsen till ett framgångsrikt samarbete mellan Kimilili Special Education Association – KISEA och Kinda/Ydre FUB i Sverige.

Mellan 2004-2010 pågick projektet ”Lära av varandra”. Det var ett utbytesprojekt mellan special- och särskolelärare. Under resorna till Sverige fick de kenyanska lärarna se hur vi arbetar med funktionshindrade, både i skolan men också i bl.a. daglig verksamhet. Under resorna till Kenya fick de svenska lärarna se hur KISEA har utformat stöd till funktionshindrade genom bland annat lärlingsarbete och ”fårprojektet”.
Fårprojektet är ett mikrolånsprojekt som går ut på att en funktionshindrad får ett får. Fåret blir ett sätt att hjälpa till med familjens försörjning, eftersom ett får kan bli flera. För fyra till fem får kan du köpa dig en ko. Det första lammet ger man tillbaka till KISEA, som kan dela ut det till någon annan.

Då det fortfarande är en skam att föda ett barn med funktionshinder i Kenya arbetar KISEA för att hitta dessa barn. Dels genom att informera om alla människors lika rätt – att funktionshindrade också är människor. De letar också upp ”de undangömda” barn, ungdomar och vuxna som finns för att kunna hjälpa dem till utbildning eller stöd för försörjning. Mellan 2006-2009 ”hittades” mer än 2000 personer som nu fått hjälp till ett bättre liv.

KISEA pratar än i dag om ”Gustaf och Mikael-effekten” och vad det har betytt för Kimilili att de kom på besök i staden. (Mikael är en svensk kille som också har Downs syndrom och har besökt staden tillsammans med Gustaf).

Gustafs barnhem

Med på ungdomsutbytet 2002 var Anna, elevrådets ordförande vid Värgårdsskolan, högstadieskolan i Kisa. Hon såg barn som sniffade lim på gatan, föräldralösa barn som saknade tak över huvudet. Hon tänkte:

”Barn som växer upp utan kärlek och bröd blir farliga vuxna”.

Där och då föddes tanken på att starta ett barnhem och när ungdomsgruppen kom hem till Sverige igen startade de en insamling på skolan. Det blev ett långsiktigt arbete där de samlade in pengar till en tegelsten i taget. Fyra år senare stod hemmet klart och det var ingen tvekan om vad det skulle heta. Traditionen påbjuder att någon betydelsefull person ska inviga nya byggnader och därför bjöd Kimilili in Gustaf för att klippa bandet. De första barnen som flyttade in 2006

När barnhemmet förra året fyllde 10 år var han på plats igen och invigde jubileet och ett nytt kök och en ny matsal för barnen.
Under besöket samlades det in pengar så att samtliga barn och ungdomar fick en ny madrass till sina sängar.

Redan då bestämde sig Gustaf för att försöka åka tillbaka till barnhemmet i år igen och när han i januari fyllde 30 år önskade han sig pengar till barnhemmet istället för presenter. Gustaf ville bland annat kunna köpa en hackmaskin för att hacka sönder grovt gräs till barnhemmets kor och får.

I mars gick drömmen i uppfyllelse och Gustaf återvände till barnhemmet i Kimilili precis samtidigt som Svenska Downföreningen lanserade sin nya Rocka sockorna-sång, inför internationella Downs syndromdagen, som infaller den 21 mars varje år.

”Dagen innan vi for sprang Gustaf och köpte strumpor. Här ska rockas sockor!”, berättar Gustafs pappa Erik.För sina födelsedagspengar köpte Gustaf bland annat förvaringsboxar till barnen

Idag bor det runt 30 barn på barnhemmet, varav fyra går i specialklass med specialpedagogisk skolundervisning. Något som hade varit otänkbart för 20 år sedan!
De betraktar sitt hem som en storfamilj där de får både kärlek, bröd och hopp om en framtid.

                Bild från när Gustaf besöker en skola

Rocka sockorna handlar om alla människors lika värde och rättigheter och att få möjlighet att utveckla sin fulla potential. Tack vare att Gustaf har fått utrymme att växa och utvecklas har han också kunnat ge vidare den möjligheten till andra.

Gustaf – du rockar! Tack för inspirationen!

Text:Jessica Steje Foto: Familjen Björklunds privata bilder

Fakta:

Rocka sockorna är en kampanj som hyllar olikheter och slår ett slag för alla människors lika värde och rättigheter. Kampanjen drivs av Svenska Downföreningen.

Internationella Downs syndromdagen uppmärksammas den 21/3 eftersom personer med DS har tre kromosomer 21.

FUB är en svensk intresseorganisation för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning.

Följ Svenska Mount Elgonföreningens arbete på Facebook:https://www.facebook.com/groups/159388407434675/

Eller via deras hemsida: http://mountelgon.org